Fostering agroecology at farm and landscape levels

I den europeiska Gröna given och dess underliggande strategier – från jord till bord-strategin, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 och handlingsplanen för ekologisk produktion – fastställs mycket ambitiösa mål som ska vara uppnådda inom en snar framtid. Agroekologi nämns i dessa strategier som en lovande metod för att stödja omställningen till ett mer hållbart jordbruk. De många gemensamma målen mellan agroekologi och ekologiskt jordbruk innebär att en mer utbredd tillämpning av agroekologiska metoder också kommer att bidra till att uppnå målet i den europeiska Gröna given om att 25 % av jordbruksmarken ska användas till ekologisk produktion senast 2030. Trots stora ambitioner på både nationell och europeisk nivå sker omställningen inte tillräckligt snabbt. Skillnaderna i intressen och värderingar mellan olika intressenter, till exempel jordbrukare, offentliga myndigheter och det civila samhället, illustreras tydligt i förhållande till många frågor såsom användning av bekämpningsmedel och bevarande av biologisk mångfald, vattenanvändning och vattenförvaltning samt begränsning av klimatförändringar. Målet att uppnå välmående och miljövänliga jordbrukssystem är en komplex strävan som kräver en mycket stor förändring av rådande tänkesätt när det gäller jordbruksproduktion och konsumtion. Det kräver tvärvetenskaplig kunskap från både forskning, innovation och praktik samt intressenters engagemang i samskapande processer och utformning av ny politik.

Omställningen till ett hållbart lantbruk måste bidra till att lösa globala utmaningar (klimatanpassning, bevarande av biologisk mångfald, bevarande av ekosystemtjänster, reglering av vattenbrist eller vattenöverskott) och tillgodose samhällets krav på hälsosam mat och andra hållbart producerade jordbruksprodukter. Omställningen måste också göra det möjligt för jordbruksproduktionen att anpassa sig till de nya villkoren med begränsad tillgång på fossila bränslen och fluktuationer i vattenförsörjningen, stigande temperaturer och ökad sannolikhet för extrema väderhändelser, samtidigt som jordbruksföretagens totala produktivitet och ekonomiska bärkraft bibehålls på kort och lång sikt. Att förbättra jordbrukets motståndskraft, stänga närings- och energiflödena, förbättra effektiviteten i insatsvaror och resursanvändning och öka jordbrukets biologiska mångfald är nyckelfrågor under dessa omständigheter och måste beaktas i de finansierade forskningsprojekten. Det behövs ett holistiskt, integrerat tillvägagångssätt för att ta hänsyn till de olika miljömässiga och socioekonomiska aspekter som är inblandade, och för att ta hänsyn till värdekonflikter och deras sociala och ekologiska konsekvenser. Lösningarna bör anpassas till lokala utmaningar och projekten bör ta hänsyn till denna kontextspecifika karaktär.

Denna utlysning för forsknings- och innovationsprojekt handlar om en övergång till agroekologi inom ramen för både konventionella och ekologiska jordbrukssystem. Båda delar många av de utmaningar som nämns ovan. Ekologiskt jordbruk utforskar metoder och implementerar system som ofta är inspirationskällor för agroekologi

Syftet med denna första utlysning inom det nya partnerskapet AGROECOLOGY är att finansiera forsknings- och innovationsprojekt som syftar till att studera och genomföra agroekologi på två geografiska nivåer: gården och dess omedelbara omgivning, enligt vad som anges i tema 1, och landskaps- eller territoriell nivå, som anges i tema 2.

Med "gårdsnivå" avses metoder och lösningar som berör jordbruksföretag, deras omedelbara omgivning och närstående enheter, t.ex. små bearbetnings- och/eller distributionsföretag och lokala konsumenter, men utan att ta hänsyn till det rumsliga samspelet mellan de olika jordbruksföretagens jordbruksmetoder. "Landskapsnivån" avser ett helt område eller avrinningsområde där lösningarna kräver åtgärder utanför gårdarna och kan till exempel omfatta territoriell planering och landskapsvård. Denna nivå gör det möjligt att i analysen integrera samspelet mellan de olika produktionssystemen (t.ex. grödor och djurhållningssystem), förvaltningen av oodlade arealer och gränssnitt samt förhållandet mellan de olika jordbrukssystemen och de olika sektorerna. Se den fullständiga internationella utlysingstexten för närmare beskrivningar av de två temana.

Förslagen bör bygga på ett tvärvetenskapligt och integrerat tillvägagångssätt med ett flerpartsperspektiv (dvs. som samlar forskare från alla relevanta discipliner, inklusive samhällsvetenskap och humaniora, och andra typer av aktörer, inklusive jordbrukare, rådgivningstjänster, jordbruksföretag i tidigare och senare led, konsumenter och det civila samhället samt lokala och regionala myndigheter). En sådan strategi kommer att underlätta gemensam utformning, gemensam bedömning och gemensamt genomförande av innovationerna. Det tillvägagångssätt som antas kan baseras på befintliga så kallade Living labs eller sammanföra olika aktörer som följer en Living labs-ansats (enligt definitionen av The European Network of Living Labs, ENoLL Länk till annan webbplats.). Forsknings- och innovationsfrågor bör ta upp faktiska behov och integrera slutanvändarnas praktiska kunskaper (som måste identifieras och beskrivas i förslaget samt det sätt på vilket gemensamt skapande kommer att genomföras). Åtgärderna bör ge användbara resultat och ge användarna användbar kunskap och operativa lösningar. Forskningsinfrastrukturer kan vara ett komplement till living labs och stödja till exempel datainsamling och testning av de föreslagna innovationerna och deras konsekvenser.

Förslagen måste ge ett europeiskt perspektiv genom att ta hänsyn till problem och utmaningar som är gemensamma i minst tre länder som deltar i partnerskapet med anknytning till dessa frågor.