Ewa Wäckelgård

Foto: Bengt Götesson

Ewa Wäckelgård är professor i fasta tillståndets fysik vid Uppsala universitet, särskilt solenergitillämpningar. Hon är även professor i energi och miljöteknik med inriktning på solenergiteknik vid Högskolan i Dalarna och ordförande i fakultetens forskarutbildningsnämnd. Dessutom är hon forskningsledare i den nationella tvärvetenskapliga forskarskolan Program energisystem, vars huvudmannaskap ligger på Linköpings universitet. 


Intervju med forskarrådets ledamot Ewa Wäckelgård:

Utan för mycket styrning 

Hur ser du på din roll i Formas forskarråd?
– Min roll växer fram vartefter. Min egen bakgrund är energifrågor. Även om energi inte direkt hör till Formas områden, berörs ändå energirelaterade frågor, när det till exempel handlar om bebyggelse.

Vilka frågor är viktigast?
– De principiella frågorna är viktigast. Vi ska se till att bra ansökningar får medel, och det blir en balans mellan riktade och allmänna medel. Det är viktigt att kunna ha tillräckligt med medel för allmänna utlysningar, utan för mycket styrning.

Vilka förväntningar har du på den här perioden?
– Det är allmänt intressant att se vad som sker bakom kulisserna på ett forskningsråd och att medverka till att det blir bra processer och beslut angående forskningsmedel.

Vad arbetar du med just nu?
– Jag är inne på mitt tredje år som forskningsledare i Dalarna, så jag pendlar mellan Uppsala och Borlänge. Min egen forskning rör ytbeläggning av solfångare, men min avhandling handlade om interna elektriska och magnetiska fält. Jag har alltid många bollar i luften. Uppdraget som ordförande i fakultetens forskarutbildningsnämnd tar just nu mycket tid, när vi gör institutionsbesök och uppföljningar av doktorandenkäter. Men det är jätteintressant.

Vilka är dina drivkrafter och inspirationskällor?
– Det är svårt att se när man är mitt uppe i något . . .  Att göra något meningsfullt och med personer jag trivs med, gör det roligt att gå till jobbet. Jag inspireras av att det är nya saker, att arbetsuppgifterna förändras. Jag har inga problem att koppla av. Till exempel åker jag gärna längdskidor.
Det finns ingen anledning att tro att man är oumbärlig. Som yngre forskare behöver man göra sig behövd. Sedan lossar man det greppet och släpper fram de yngre. Det är roligt att se hur doktoranderna som jag jobbar med utvecklas som forskare.

Vad vill du lära dig/lära dig mer om?
– Hur jorden kan bli en bättre plats för allt levande . . .

Motto: Att hitta en balans

Gunnel Bergström, april 2010