Eva Pettersson

Foto: Lasse Modin

Eva Pettersson är forskningschef för Stiftelsen Lantbruksforskning, LRF. Eva Pettersson är sekreterare i Kungliga Skogs- och lantbruksakademiens forskningspolitiska kommitté, ordförande i Stiftelsen Jordbruks- och Miljöteknisk forskning. Eva är även aktiv i forskningsprogrammen PlantComMistra och SLU:s MicrodrivE samt i Agroväst och Agroöst.

Intervju med forskarrådets ledamot Eva Pettersson:

Den gyllene balansen

Hur ser du på din roll i Formas forskarråd?
– Jag sitter i brytningen mellan forskning och näringsliv. Min roll är att förena och förstå dem båda. Jag är representant för näringslivet, även om jag själv är forskare från början och har disputerat på växtförädling av potatis.

Vilka frågor är viktigast?
– Att bevaka alla områden som hör till jordbruket. Själv vurmar jag för hållbara livsmedel, vilket innebär att maten ska vara av god kvalitet och ekologiskt hållbart, samtidigt som produktionen är lönsam och konkurrenskraftig. Jag hoppas att hitta den gyllene balansen. Man ska titta på forskningens relevans, det bejakar jag. Men den får inte bli för styrd utan också vara öppen för kreativitet.

Du har varit med i förväntningar har du?
– Jag tycker att bondens möjligheter, inte bara problem, kommer fram bättre nu än under den förra perioden, när jag satt som suppleant. Jag förväntar mig att det blir en ökad lyhördhet inom forskarrådet. Det är bra att man försöker förbättra ansökningsprocedur och beredningsorganisation.

Vad arbetar du med just nu?
– LRF:s omorganisation tar mycket tid, och där vill jag få in forskningen på ett bra sätt.  SLF är ju en fristående, oberoende stiftelse, men den är ju instiftad av LRF. När skatten på handelsgödsel försvunnit, minskar pengarna 2010, och vi söker hand i hand med LRF ny finansiering.

För oss är den tredje uppgiften – att informera om forskning – mycket viktig, och därför har vi ett nät av forskningsambassadörer och lantbruksambassadörer. Till exempel i LOFT, Lantbrukare och forskare tillsammans, där Formas också finns med.

Vilka är dina drivkrafter och inspirationskällor?
– En stark drivkraft är att få forskning att slå igenom i lantbruket. Samarbete är också en drivkraft, och det är jag bra på. Inspiration får jag genom att skulptera, det är bra för själen. Och att bo omgiven av naturreservat och fågelskyddsområde vid sjön Fysingen norr om Stockholm. Våra kor betar där, och under den varmare årstiden driver vi ett café. 

Vad vill du lära dig/lära dig mer om?
– Jag skulle vilja lära mig ännu mer om det praktiska kring skulptur. Till exempel gå en lång kurs i ett varmt land.

Motto: Man ska inte gräva ner sig för mycket i problem.

Gunnel Bergström, april 2010