Katarina Abrahamsson

Foto: Pauli Snoeijs

Katarina Abrahamsson är professor i analytisk och marin kemi vid Göteborgs universitet. Katarina är föreståndare för den marina infrastruktursenheten vid Göteborgs universitet, Sven Lovén centrum för marina vetenskaper.

Intervju med forskarrådets ledamot Katarna Abrahamsson:

Havet i alla dess former

Hur ser du på din roll i Formas forskarråd?
– Jag är vald av en elektorsförsamling. Så jag sitter som forskarrepresentant och inte som avnämare. Formas uppdrag är viktigt och är mer problemorienterat än Vetenskapsrådets, där jag satt med i en tidigare period. Jag vill verka för att både grundforskning och tillämpad forskning är av hög kvalitet.

Vilka frågor är viktigast?
 – Det viktiga är att jämka samman önskemål om tillämpad forskning så att det råder balans med vetenskaplig kvalitet. Vi behöver se stora helheter för att identifiera forskning som på lång sikt kan bli samhällsnyttig, och det är svårt.

Vilka förväntningar har du på den här perioden?
– Förut var jag ersättare åt Lars Tranvik, nu har vi bytt plats.  Jag förväntar mig en öppen och bred dialog mellan forskare och avnämare, och även med politiker. Jag hoppas på klara och tydliga direktiv om bedömningskriterier från beredningsgruppen, så att det inte blir hemligt hur man diskuterar där.

Vad arbetar du med just nu?
– Jag delar min tid mellan att vara föreståndare och forskare. Jag har precis kommit hem från en resa till Svalbard. Det är ett mycket vackert ställe. Projektet handlade om växthusgaser och kvicksilver i ett Arktis i förändring. Alla polarområden känner av ändringarna snabbare än här. Mitt intresse är organiska halogeninnehållande föreningar, halokarboner, som produceras av alger. Vi tror att isen är en viktig källa till atmosfärens koncentrationer av halokarboner Dessa ämnen bryter ned ozon och man tror numer att de även är viktiga för molnbildning.

Vilka är dina drivkrafter och inspirationskällor?
– Havet. Att vara på havet och i havet i alla dess former. Jag vill gärna att min forskning som bland annat handlar om att utveckla mätmetoder ska kunna användas. De mätmetoder jag utvecklat är kopplade både till marin miljö och till studier av leukemi hos barn. Inspirationskälla är också havet, med vattenlekar på sommaren, skridskoåkning på vintern. För övrigt tycker jag om att vara mycket ute i naturen. Gärna plocka bär, eller åka skidor.

Vad vill du lära dig/lära dig mer om?
– Geologi.

Motto: Man får inte tanta till sig.

Gunnel Bergström, april 2010